A Real Friend! (Del 1)
Kategori: Allmänt
Emma är 14 år. Hon bor med sin mamma i en liten lägenhet inne i stan. Emma är mobbad och retad av alla i skolan. Hon passar inte in. Hon mår riktigt dåligt och kan inte gå ut utan att någon från klassen förföljer henne.
____________________________________________________________________________________________
Jag vaknade av solljuset som sken in genom fönstret. Jag klev upp från sängen och tog på mig mina kläder. Sen tog jag ett äpple och gick till busshållsplatsen. Jag tog alltid bussen lite tidigare för att jag skulle få vara lite ifred innan alla mobbare kom. Jag satte mig på sätet med 4 platser. Nere vid hotellet kom ett gäng killar upp på bussne och satte sig ner bredvid mig. Jag tänkte gå och sätta mig någon annanstans men jag lät bli.
- Hej, sa en av dem. Han var blond och hade fina blåa ögon. Han var väldigt stö faktiskt. Men han skulle aldrig acceptera en sån som mig. Han var säkert en sån player som alla killar är nu för tiden. Jag tittade ner och hälsade inte tillbaka. Jag såg hur han titade på sina kompisar.
- Vilken skola går du på?, frågade en annan kille. Han var mörkhårig och ganska kort. Han var också ganska söt faktiskt.
- Äsch, det är inte lönt att säga, jag kommer sticka från detta jävla landet, sa jag. När jag såg deras miner insåg att jag sa det där högt.
- Jag tänker byta skola, där jag går nu blir jag bara mobbad, dem följer efter mig hela tiden.... jag vet inte varför jag berättar detta för er, sa jag och gick och satte mig en bit ifrån dem. En av killarna satte sig bredvid mig.
- Du kan prata med oss, sa han. Jag tittade inte på honom.
- Du, jag vet inte ens vilka ni är så nej det kan jag inte, sa jag.
- OMAR, OMG, skrek någon.
- Hej, sa han och gick upp och kramade om henne och sen fick hon ta ett foto med honom. hon gjorde lika dant med dem andra killarna.
- Bäst att göra det där direkt annars slutar dem aldrig stirra, sa han.
- Så ni e typ några kändisar?, frågae jag.
- Sötnos, vi var förband till Justin BIeber här i Sverige, sa han. Jag log.
- Aha, så det är ni som är dem där.... Fooo killarna, sa jag. Han tittade konstigt på mig. Men sen nickade han.
- Du får gärna avsky mig, jag är van vid det, sa jag och log.
- Avsky dig? Nej du är faktiskt rätt cool, sa han och blinkade med ena ögat. Plötsligt så stannade bussen.
- Shit, sa jag och sprang och kollade vilken busshållsplats vi var på. JAg hade åkt 6 busshållsplatser mer än vad jag skulle. KIllen kom fram till ohc tog tag i min arm.
- Vad är det?, frågade han. Jag vände mig om och tittade på honom.
- Altt är ert fel, sa jag.
- På vilket sätt?
- Jag åkte förbi min hållplats för att jag blev helt besatt av dig, sa jag. En sekund senare insåg jag vad jag hade sagt. Han fick ett leende på läpparna. Jag slog till honom lätt på bröstet och sen sprang jag av bussen och bort mot skolan.
När jag kom fram så var klockan redan 10. Jag fick panik och sprang och ryckte i handtaget. Men det var låst. Jag tog snabbt upp min kalender och kollade. Vi hade studiedag idag.
- Du måste skoja, sa jag och slog till mig huvudet. Jag gick in till stan istället och gick in på ett café. JAg satte mig ner och tog fram matteboken och började räkna. Jag satte i hörlurarna och lyssnade på One Dierection. Någon tog ut hörlurarna.
- Lyssna på det här, sa personen. Jag kände igen rösten och kollade inte vem det var. Det var den där killen från bussen. Jag satte på musiken han hade och lyssnade på den.
- Jag gillar det, vilka är det?, frågade jag.
- Vi, sa han. Jag såg att dem andra killarna också var med.
- Jag har inte tid med det här, sa jag och reste mig upp.
- En låt till, sa han. Jag skakade på huvudet och frsökte gå förbi men han tog tag i min arm.
- Är det något problem Emma?, frågade mamma.
- Nej det är lugnt, sa jag........
Hoppas att ni gillade första delen! Den blev inte så lång men nästa hoppas jag blir längre!