The Fooo Noveller!

- Du har löv i håret, sa han och tog bort dem. Jag log. Nej jag kunde inte falla för honom nu. Han hade också tävlat om mig. Jag puttade bort honom och ställde mig upp. Jag sprang hem...

____________________________________________________________________________________________

 

När jag kom hem så slängde jag mig i sängen och grät. Mamma var inte hemma än och det var jag glad över. Jag gick in på toaletten och ställde mig framför spegeln. Jag studerade mitt ansikte och sen så slog jag sönder spegeln med handen. Jag fick in skivor i handen och det började blöda. Men jag kände ingen smärta. JAg såg rakbladet. Jag tog det och skar mig i armen. Då skrek jag av smärta. Jag sprang ner i hallen och tgo på mig mina skor sen bara sprang jag ut. Jag sprang in i skogen, så långt in jag kunde. Jag orkade inte mer. Alla bara utnyttjade mig eller mobbade mig. Jag orkade inte mer, orkade inte mer. Till slut så trillade jag. Jag orkade inte resa mig upp, så jag blev liggande. Såret i armen var djupt, det hade redan kommit in smuts i det så det var infekterat. Men just nu så orkade jag inte bry mig. Jag lade mig ner och blundade. just nu hade jag många självmordstankar. Vad var meningen med att leva om man inte ens mådde bra? Jag tog av mig tröjan och rev i sönder den och sen knöt jag fast den i trädet och runt halsen. Jag ställde mig på en sten. Jag tänkte hoppa, men jag fundeade ett litet tag först. 

 

Omar´s perspektiv. 

 

Jag mådde jättedåligt. Hur kunde jag göra så mot henne? Jag hade gjort hennes liv jättedåligt. Jag tog ett äpple och sen så gick jag bort till henne. Jag såg att dörren till hennes hus stod öppet. Jag gick in och tittade mig omkring. Alla hennes saker var kvar. Jag gick upp på övervåningen och in på toaletten. Jag såg att rakbladet låg på golvet och var helt blodigt. 

- Jävla barnunge, sa jag och sprang ut ur huset och in i skogen. Jag såg att hon hängde i ett träd. Jag sprang fram och skar av den biten hon hade knutit runt halsen, men jag kom för sent. Hon var redan död. Jag lade huvudet på hennes mage och grät. Allt det här var mitt fel. Jag fick henne att ta självmord. Jag hörde fotsteg bakom mig. Men när jag vände mig om var där ingen. Men jag kände mig iakttagen. Jag tog upp min mobil, det fanns ingen täckning. Jag reste mig upp och gick iväg en bit tills jag fick täcking. Jag ringde till polisen, men när jag vände mig om igen var hon borta. nu blev jag rädd coh sprang ut ur skogen och hem till mig och låste alla dörrar. Jag gick upp på mitt rum och satte mig i sänge. Då knackade det på dörren. Jag gick ner och tittade ut genom fönstret. Det stod polisbilar utanför så jag öppnade dörren. 

- Är det du som är Omar Rudberg?, frågade en polis. 

- Ja, sa jag. 

- Var vänlig och vänd dig om, sa han. Jag vände mig om och då satte ahn handglobar på mig.

- Vad gör du?, sa jag.

- Du är misstänkt för mordet på Emma Lagerlöf, sa han.

- Det är omöjligt, jag hittade henne hängandes i ett träd, hon tog självmord, sa jag. 

- Säg det till domaren, sa han och satte in mig i bilen. Jag förstod ingenting. Var det inte Emma som jag hittade? Men kroppen var precis likt henne. 

 

Jag kom in på polisstationen och fick sitta i en cell. Dem tog alla mina saker. Jag fick inte ha något där inne. Men efter ett tag öppnades dörren. 

- Du har besök, sa killen som vaktade mig. Jag följde med honom. Då såg jag att det var dem andra killarna som hade kommit. Jag satte mig ner på stolen mitt emot dem. 

- Omar, vad gör du här?, frågade Oscar. 

- Dem tror jag dödade henne, sa jag. 

- Emma?, sa Felix med en frågande blick. Jag nickade.

- Gjorde du det?, frågade Oscar.

- Nej jag hittade henne, sa jag. 

- Då ska du ju inte vara här, sa Felix.

- Säg det till dom, sa jag. 

- Jag hittade henne hängandes i ett träd, hon tog livet av sig, jag dödade inte henne. Ni måste tro mig, sa jag. 

- Omar dem hittade henne begravd i jorden på bakgården av ett hotell, sa Oscar. Jag gav honom en konstig blick

- Nej det kan inte stämma, hon var där. I trädet, sa jag. Felix skakade på huvudet. 

- Nej Omar det var hon inte, sa han.

- Ni tror också att jag dödade henne, sa jag. Dem svarade inte. Dem bara tittade på varandra. Jag blev arg och fick ett utbrott.

- Jag trodde jag kunde lita på er, men ni sviker mig också, skrek jag och tänkte anfalla dem men hann inte innan alla drog bort mig coh slängde in mig i min cell igen. Jag skrek och förstörde allt där inne.

 

Emma´s perspektiv. 

 

Om jag hoppade så fick jag ju aldrig mer se Omar. Jag gillade honom faktiskt, även efter det han hade gjort. Jag hörde fotsteg i skogen. Jag tittade mig omkring men såg ingen. Precis när jag tänkte hoppa välte någon ner mig på marken och satte sig över mig. Jag tog tag hans arm och slängde an över mig. Han höll fast mig bakom mig. Man jag tog mig loss. Jag sprang hem och tog en kniv. När jag vände mig om så stod han där. JAg skängde iväg kniven så att den satte sig i hans hjärta. Jag blev helt skräckslagen när jag såg att han föll till marken. JAg sprang ut igen. Nu var jag tvungen att komma bort från staden. Ingen fick någonsin se mig mer. Aldrig mer...

_____________________________________________________________________________________________

 

VAd händer hnu?